Okej, en ganska bitter blogg att starta så här en fredagkväll.

Men jag fattar verkligen inte varför jag alltid ska behöva bli så besviken.

Är det mig det är fel på, har jag så sjuuuukt höga förväntningar på alla andra som är omöjliga, eller dras jag till och fastnar med människor som gör mig besviken??

Ja detta får nog mer bli ett ställe att skriva av sig på, för vem annars ska orka lyssna/läsa på min bitterhet.

Min vanliga blogg vet jag ju inte vem som läser ��

Jag då.... mamma till faktiskt världens bästa kille på snart fem år.

Sambo med han som oftast gör mig besviken.

Arbetar med bl.a en människa som inte har alla hästar hemma. Tänk om man fick lite hjälp från AMS som ändå fattat att hon inte får jobb nån annanstans, att få nåt riktigt stöd förutom pengar, hur fan man ska få henne att arbeta sommman vill. Jag har testa alla olika vis jag kan.

I veckan tog jag en av hennes viktigaste arbetsuppgifter, hotellstädningen. När man känner att jag mår mindre dåligt av att stressa och göra det själv än att hon ör det är det illa. Men va fan, den känslan jag åkte hem med vid julledigheten var inte direkt härlig, den däckade mig en dag. Fy fan alltså...

Men det som gjorde att jag nu behöver skriva av mig är min sambo som gjorde mig besviken...igen.

Imorgon har vi planer på dan. Städa källaren, villket jag gjort det mesta, och åka till tippen och få det slängt.  Sambon tror det var ett gäng kartonger, men jag har plockat ihop ett berg, förutom kartongerna. Han gick inte ens och kollade vad jag gjort. Han började bli rastlös här hemma, började fippla med mobilen, och så kom det... jag ska nog åka till ... ikväll. Näe sa jag, han kan nämligen inte dricka måttligt och vara pigg dan efter, men efter en stund sa han att han skulle åka. Suck! Vad är problemet....gör det imorrn istället när vi inte har nån plan dan efter.

Samma sak förra helgen, jag skulle iväg och träna lördag förmiddag...han skulle bara ta nån öl. Kom hem vid fyra. När jag åkte förflyttade han sig till soffan och sov där med sonen som kollade på tv.

Ska det vara så svårt att dricka med måtta eller bara göra det när inga planer finns dagen efter???

Jag antar att jag återkommer snart, när jag troligen blir besviken på nåt igen...